Född/Born
16??, Skärbo, Järn
Död/Died
1737, Kålserud, Skållerud
Yrke/Occupation
Bonde

Relationer/Relations
Gift med ?

Barn/Child
1711: Torsten

Bostäder/Adresses
Kålserud, Skållerud

Anteckningar/Notes

Ägare av hemmanet Kolserud i Skållerud, en gård som Johan fått ärva efter sin moster Marita Andersdotter i Kolserud vilken avled barnlös.
Johan var med och försvarade landskapet vid det fientliga anfallet på Dal 1711.På grund av krigets umbärande och svaga skördar under Karl XI:s krig, står Johan i mantalslängden 1716 noterad som fattig.
   Det nämnes i handlingarna 1682 att Kolserud och Sandlycke i Gunnarsnäs var svaga hemman som inte tålde den skatt de fick bära utan skulle förmedlas till 1 / 8 mantal.

Vid sommartinget 1706 sökte Lars Olofsson i Hällan, Gunnarsnäs "utbekomma något lösarv efrter sin salige fader Oluf Larsson, som bestått av 2ne kor, tvenne kalvar, 3 st. gamla och 4 unga får, 2 getter, ett kid, ett häst värd 4 rdr samt en bössa" god om 2 riksdaler".
   Johan Torkilsson kunde däremot berätta, att han för dessa ägodelar "fött och skött Olof Larsson i 6 års tid, då varken Lars eller någon annan sig velat om honom vårda låta".
   Därför beslöt Tingsrätten i Nordals härad, att Johan skulle få behålla ovan nämnda ägodelar och dem "fritt och oqvalt att åtnjuta".

Vid vintertinget 1706 "upp och framsteg för Rätten nämndemannen, ärlige och beskedlige Joen Halvardsson i Ingribyn och uppå Oluf Larsson och Märta Andersdotters vägnar sålde till Johan Torkilsson 1/8 dels skattehemman Kolserud i Skållerud emot föda och skötsel till dödedagar samt en hederlig begravning, efter testamentsdomens innehåll av den 22 nov. 1685."

Hemma i Kolserud låg ett gammalt obrukbart armegevär, något som länsmannen fick kunskap om. Han stämde in Johan och denne berättade inför skranket i Mellerud, att han 1711, vid det dansknorska anfallet på Dal, gått till Bohuslän, där han begärde få ett ny vapen, bättre än det som låg hemma under takåsen.
   Han frikändes av tingsrätten som ansåg, "att en domare vid de händelser det genom fullkommeliga och klara skäl, någon förbrytelse ej kan bevisa, alltid skall vara benägnare till att hjälpa än till stjälpa samt beskydda en mans ära och goda ryckte."

Oluf Larsson i Kolserud kunde 1691 vittna inför Nordals häradsrätt, att han av sin fader hört berättas, att en hustru Börta Persdotter i Hedan, Dalskog, "begått lägersmål" och att hon fått lämna torpet Skårsdalen, som ligger mellan Grönhult och Heden i Dalskog, i stället för böter.

På detta torp bodde 1650 "en gammal tjuv, Christiern Svensson i Skorsdalen" och som nämnda år anklagades för flera stölder. Christiern stal bl. a. en skål med 20 ägg från Håkan i Ofse i Dalskog och från sin farbror Christiern i Grönhult kött och fyra gula skinn.
   Farbroderns hustru, Elin i Grönhult, "beklagade det han haver sedan han något lärde, alltid och jämt stulit och svårligen kan sig därifrån vända."
   Häradsrättens dom blev också hård.Christiern skulle på avrättningsplatsen i Kambol, Holms socken "upphengas och ogelder för sina gerningar ligga."
   Rätten motiverade hos Hovrätten sin hårda dom med, att om Christiern benådades till "livet, haver han alls intet att böta med med mindre han åter ånyo sljäla skall, varför hela häradsallmogen, nämnd och andra begärde bliva av med honom, menande att ingen bättring vara hos honom att förmoda".

Källa: Ingevaldsläkten, del 1 s. 93

Detta är min farfars farmors farfars farfar.